magiskt men tragiskt

ibland önskar jag att jag kunde byta vardag som jag byter strumpor. när livet känns tungt, ångestfyllt och jobbigt så skulle jag bara kunna ta av mig strumporna och lägga dem i tvättkorgen, därefter sätta på mig ett par nya. I de nya strumporna kanske jag befinner mig i en helt annan stad, i ett par helt andra skor. där traskar skorna längs okända gator, där möter blickar okända blickar och läppar okända läppar. i de nya strumporna mår jag bra. när jag tröttnat på de nya strumporna sätter jag på mig mina gamla strumpor,
och förhoppningsvis har tvättmaskinen snurrat bort de gamla problemen. då skulle jag le mot världen även i de gamla strumporna.

det vore ganska bra, om livet vore som ett par smutsiga strumpor.
men inget är magiskt, som en viss man en gång sjöng
men visst är han bra, den där mannen, när han får livet att kännas lite lättare

let's pretend that it's summer



överflödigt mycket värdelösa cambilder (tjugo stycken, för att vara mer precis), alldeles för rebellisk för att fotografera. detta är lite så här jag ser ut och känner mig, en dag som idag.
chillar lite med min kamrat ensamheten, lyssnar på the brian jonestown massacre och låtsas att det är sommar.
edit; strax efter jag hade publicerat detta inlägg så fann jag, bild numero 2,  detta någorlunda somriga fotografi. tja. är väl kanske inte så förskräckligt rebellisk ändå

den kvällen när Max hade tagit på sig sin vargdräkt levde han bus

spenderade den gångna veckan i Berlin. bodde i gamla östberlin, fyllt av klotter och smått förfallna hus. det var vackert, riktigt jävla vackert. så fort jag satte min fot på Skavsta så ville jag sätta mig på första bästa flyg tillbaka. fara tillbaka och bara leva. känner mig inte riktigt hel här. på en av stadens alla marknader fann jag en jacka för en billig penning. i jackan fanns ett magiskt foder. jag känner mig som Max när han sätter på sig sin vargdräkt och far till vildingarnas land när jag har på mig det magiska fodret. som om jag vore kung över alla vildingar




RSS 2.0