happy people never fantasize
om ynka två dagar sätter jag mig i en folkabuss med ett par goda vänner och far långa vägar för att se denna fina mannen
ehahtja
sitter och funderar till ljudet av sigur ros och hufvudstadens dova trafikbrus, sådär lite lagom livat klockan halv 7 en tisdagmorgon.
det jag grunnar på är varför i hela friden inte var dag ser ut så här; 
Samtidigt vill jag att livet ska gå vidare. jag vill bli sådär lagom gammal, jag vill ha höst med röda löv och stora halsdukar och jag vill framförallt att november månad skall komma så jag får se dessa snarast;
