OK, time for plan B
36. Räknar dagarna tills det bär av till götet och Enter shikari. peppjodå.
Ibland när jag funderar lite extra på tillvaron så blir jag rädd, hur tiden bara flyger iväg.
Det känns lite hemskt när jag kommer på att det har gått snart sisådär fyra jävla månader sedan sommaren, och det känns som jag inte har fått ut någonting av dem. Det skrämmer mig. Hur jag har gått till skolan, varit med mina vänner, gjort mina läxor (hehe aja jag har funderat på det i alla fall) osv utan att liksom, leva livet. Jag skulle lika gärna kunna spenderat min tid på att sova i ett kvartal och lite till. Jag går runt och liksom är lite konstant passiv. Är där men inte där. Konstant svävande i saknad efter det gamla och längtan efter det nya. Den största längtan för tillfället är nog studenten, men det är ju ett par år kvar tills dess. Att vara fri. Få göra det man känner för när man känner för. Leva lågliv med fina vänner. Ingenting betyder någonting. Allting är litet och oviktigt. Samtidigt är jag rädd för att inte ta vara på vardagen. Trots att jag mer än allt skulle vilja leva tre år framåt i tiden så skulle jag inte för allt i världen vilja slänga bort dessa tre år av mitt liv.
Hehe invecklat. Men det känns som jag enbart sover och äter och går till skolan i ett obotligt zombie-tillstånd som inte ens allt kaffe i världen kan bota. Är dax att börja ta vara på livet och leva det fullt ut. Framför allt ta tag i skolan så det inte blir ännu ett år av pluggpluggplugg att beta sig igenom. En till sak att göra blir att börja sova bättre, inte för jag förstår hur det skulle gå till. En bra start kanske är att sluta ha mobiljäveln under kudden. Jag har nämligen varit tröttare än vanligt på senaste tiden, sovit mig igenom skoldagarna, kommit hem från skolan och sovit bort även kvällarna. Skitliv. Trötthet. Skulle träffa en vän som jag råkade dissa igår för att jag somnade, och tro det eller ej så var jag även för jävla trött och fuckad i skallen för att ta mig längre bort från lägenheten än prisextra idag igen. Nu ska jag läsa lite ur människohamn, nice. Galet bra bok, må jag säga.
Väldigt invecklat. Men förstår ändå lite av vad du menar. Ibland känns livet så underligt konstigt. Aja snart är jag på väg hem till dig!
:D har saknat dej faan! <3