när vi gjorde vasastans gator osäkra

för ett år sedan så taggade jag peace and love till tusen
för ett år sedan levde jag på bönor och majskonserver
för ett år sedan såg jag ut som en flata
ett år senare är jag kanske lite mindre taggad, lite mindre vegan och ser kanske en aning mindre lesbisk ut
imorgon bär det av till borlänge för en veckas piss och skit och spya och öl och drägg (och jag önskar att jag kunde säga räkost, det är ju trots allt ultimata drägg-osten)


får gåshud och fäller en tår till gamla repriser, klipper luggen alltför kort

 

Utkast: Maj 17, 2011

raderar vänner på rullande band, utan eftertanke. de försvinner ur mitt liv med ett klick. det känns bra, raderar en. det känns fint. raderar två. det känns bättre. raderar tio. tio blir till 20. och tio därtill. 

vi förefaller att förfalla. förfallet förefaller förträffligt. det träffar rakt i hjärtat. träffen träffar som en seriekrock. vi krokar arm och krökar på fredagkvällarna. kvällarna är bara barn. barnet blir natt. natten blir tre. trotsålder. trots vår trotsiga ålder spatserar vi stockholms gator. stockholms gator är farliga. vi gör stockholms gator farligare. vi spatserar till jerusalem. en helig plats med blommigt kakel. fylld med frityrångor och hommous. in i microvågsugnen. där snart alla näringsämnen blir till luft. 29 kronor fattigare för näringsfattig micromat. teorier kring konspirationer. jerusalem har avtal med stockholms lokaltrafik. bra för dem. dumt att hoppa av en station för tidigt. då får man spatsera hem på farligt kalla stockholmsgator på tom mage. men vi blev aldrig 29 kronor fattigare. vaknar upp med obehag. en påse meloner. 15 pantade burkar. Hej, nu går jag.


och bilen går bra?

åh, det där livet, livet, livet. vad blev det av med det där livet? varför tar du inte tag i ditt jävla liv FÖR I HELVETE!?!?!?!!?
börjar bli obehagligt. klumpen växer så att det knakar i min stackars kista. 19 rester. 13 dagar. sen är det slut. det kommer bli köttiga veckor kan jag säga dig. hohojaja. hänger lite med mina kära kamrater ångesten och paniken. står och stampar på ett och samma ställe



måste även tillägga att jag vill bränna mina grannar på bål. tusen gånger om. BLIR ARG VILL DÖDA
dygnet runt strömmar det ut förskräcklig musik ur deras högtalare. snart traskar jag en våning upp och frågar dem hur i självaste fan de orkar med sig själva. undrar. verkligen.


who mistook the steak for chicken







bilder från det senaste halvåret, tagna med min minolta som jag köpte av en tant i Liljeholmen en regnig dag i oktober. tanten såg ut som en riktig bullmamma och hade massvis med afrikanska masker i sin lägenhet. det tog mig ett halvår att fotografera de 36 bilderna på rullen, och nu, lagom till att livet blir lite mindre dunkelt och grått så byter jag bort den svartvita filmen till färgfilm. passande, må jag säga.



magiskt men tragiskt

ibland önskar jag att jag kunde byta vardag som jag byter strumpor. när livet känns tungt, ångestfyllt och jobbigt så skulle jag bara kunna ta av mig strumporna och lägga dem i tvättkorgen, därefter sätta på mig ett par nya. I de nya strumporna kanske jag befinner mig i en helt annan stad, i ett par helt andra skor. där traskar skorna längs okända gator, där möter blickar okända blickar och läppar okända läppar. i de nya strumporna mår jag bra. när jag tröttnat på de nya strumporna sätter jag på mig mina gamla strumpor,
och förhoppningsvis har tvättmaskinen snurrat bort de gamla problemen. då skulle jag le mot världen även i de gamla strumporna.

det vore ganska bra, om livet vore som ett par smutsiga strumpor.
men inget är magiskt, som en viss man en gång sjöng
men visst är han bra, den där mannen, när han får livet att kännas lite lättare

let's pretend that it's summer



överflödigt mycket värdelösa cambilder (tjugo stycken, för att vara mer precis), alldeles för rebellisk för att fotografera. detta är lite så här jag ser ut och känner mig, en dag som idag.
chillar lite med min kamrat ensamheten, lyssnar på the brian jonestown massacre och låtsas att det är sommar.
edit; strax efter jag hade publicerat detta inlägg så fann jag, bild numero 2,  detta någorlunda somriga fotografi. tja. är väl kanske inte så förskräckligt rebellisk ändå

den kvällen när Max hade tagit på sig sin vargdräkt levde han bus

spenderade den gångna veckan i Berlin. bodde i gamla östberlin, fyllt av klotter och smått förfallna hus. det var vackert, riktigt jävla vackert. så fort jag satte min fot på Skavsta så ville jag sätta mig på första bästa flyg tillbaka. fara tillbaka och bara leva. känner mig inte riktigt hel här. på en av stadens alla marknader fann jag en jacka för en billig penning. i jackan fanns ett magiskt foder. jag känner mig som Max när han sätter på sig sin vargdräkt och far till vildingarnas land när jag har på mig det magiska fodret. som om jag vore kung över alla vildingar




1986


sitter och funderar över om jag ska ge mig ut och traska till affären i kylan eller om jag ska försöka slänga ihop en värdig middag med det jag har hemma. Det ser ungefär lika mörkt ut på den fronten som bananen i min fruktskål. äger i princip gullök, majs och lingonsylt. kan det tänkas vara en dunderkombo måntro?

skevt


borde vid det här laget ha lärt mig att det inte är bra att klippa håret i frustration. framför jävla allt inte den där förfärligt korta rakluggen jag envisas med att klippa trots att jag mycket väl vet att jag inte passar i den. framför allt inte den. men blir mestadels den. frustrationsluggen.

har en förfärlig massa ting att ta tag i men får väl inte riktigt någonting gjort. klipper luggar och röker de där cigaretterna jag ínte borde röka istället. äter majs framför teven. blir nog min vän kaffekoppen och jag i natt. har uppsatsskrivande och packande att ta tag i. hohojaja

#1



jag tror att det spökar


make avatar


titt som tätt faller bomberna, skakar husväggarna.
eller så har jag kanske bara väldigt överviktiga grannar.
min golvlampa är sne, den gör mig sjösjuk om kvällarna.
ibland blir jag till och med en pirat.

är jag en astronaut?

söndagskvällen spenderas som den bör, tid som går till ovesentligheter och kentlyssnande. Man skall inte gråta över spillt te, inte ens om det råkar hamna på laptopen. fann en hel hundralapp inlindad i ett fyra månader gammalt kvitto i en dammig vrå av mitt rum, sådana tillfällen är nog bland de finaste i livet. Finurlar över att arrangera mystiska försvinnanden för mina pengar, för att sedan kunna finna dem igen.






when we were seventeen, the sky was always tangerine

borde gå ut, borde ta tag i mitt liv, borde ta bättre vara på det jag har innan livet springer ifrån mig


förvirring

tillbaka till den första av rutor igen
kanske romantiserar jag det förflutna
har jag alltid varit såhär rädd att förlora någonting viktigt?

RSS 2.0