sdgfsdf

36. Räknar dagarna tills det bär av till götet och Enter shikari. peppjodå.

Ibland när jag funderar lite extra på tillvaron så blir jag rädd, hur tiden bara flyger iväg.
Det känns lite hemskt när jag kommer på att det har gått snart sisådär fyra jävla månader sedan sommaren, och det känns som jag inte har fått ut någonting av dem. Det skrämmer mig. Hur jag har gått till skolan, varit med mina vänner, gjort mina läxor (hehe aja jag har funderat på det i alla fall) osv utan att liksom, leva livet. Jag skulle lika gärna kunna spenderat min tid på att sova i ett kvartal och lite till. Jag går runt och liksom är  lite konstant passiv. Är där men inte där. Konstant svävande i saknad efter det gamla och längtan efter det nya. Den största längtan för tillfället är nog studenten, men det är ju ett par år kvar tills dess. Att vara fri. Få göra det man känner för när man känner för. Leva lågliv med fina vänner. Ingenting betyder någonting. Allting är litet och oviktigt. Samtidigt är jag rädd för att inte ta vara på vardagen. Trots att jag mer än allt skulle vilja leva tre år framåt i tiden så skulle jag inte för allt i världen vilja slänga bort dessa tre år av mitt liv.

Hehe invecklat. Men det känns som jag enbart sover och äter och går till skolan i ett obotligt zombie-tillstånd som inte ens allt kaffe i världen kan bota. Är dax att börja ta vara på livet och leva det fullt ut. Framför allt ta tag i skolan så det inte blir ännu ett år av pluggpluggplugg att beta sig igenom. En till sak att göra blir att börja sova bättre, inte för jag förstår hur det skulle gå till. En bra start kanske är att sluta ha mobiljäveln under kudden. Jag har nämligen varit tröttare än vanligt på senaste tiden, sovit mig igenom skoldagarna, kommit hem från skolan och sovit bort även kvällarna. Skitliv. Trötthet. Skulle träffa en vän som jag råkade dissa igår för att jag somnade, och tro det eller ej så var jag även för jävla trött och fuckad i skallen för att ta mig längre bort från lägenheten än prisextra idag igen. Nu ska jag läsa lite ur människohamn, nice. Galet bra bok, må jag säga.

söndagar består av alltför mycket tid
som jag mycket ofta spenderar,
istället för att plugga,
på att tänka tillbaka på gamla minnen
vilket leder till att jag sitter med humöret i botten,
tegan and sara på hög volym, en halvliters-tekopp i ena handen och inte det minsta pluggande

du kan sjunka ner i sörjan
och vända dygn
men allt är gjort

... eller så kan du sitta hemma en lördagkväll som denna
och göra den trevliga upptäckten att du faktiskt inte fått nåt annat än ig:n sen du började gymnasiet

Okejokej förutom vg:t i tyska, vilket är lite galet när det enda vi gjort på tyskalektionerna är ätit kladdkaka och skrikit "du hast ein Vogel im Kopf" (vilket betyder påt ungefär "du har en fågel i huvudet" och som förövrigt är en tysk förolämpning) och "ich habe ein Schnurrbart" (som betyder "jag har en mustasch" och inte alls är en förolämpning utan enbart jävligt onödigt vetande) till höger och vänster. Ja min tyska är fenomenal.


Detta, igupptäckten alltså och inte tyskahelvetet, ledde till ett ännu trevligare gräl mellan mig och min käre mor. En riktig kanonkväll hittills må jag säga, hade inte velat spendera den på något annat vis. Inte bara det att jag nu, efter att grälet har lugnat ner sig, har suttit och diskuterat olika alternativ som att jag skulle byta skola eller bara ta tag i plugget med min mor, och därmed slösat bort sisådär en timme av min värdefulla lördagkväll som skulle ha gått till att plugga historiafitthelvetet.

Så nu har jag varken pluggat eller gjort nåt trevligt av min lördagkväll,
har enbart spenderat galna mängder pengar på tranbärsjuice och naturgodis och diskuterat min oklara framtid utan att fått ut det minsta av det.

imorgon är det trots allt winnerbäck med käre mor. känns trevligt.
trots att det är denne fina man som tvingat mig att sitta hemma och plugga nu.
 

oj. långt meningslöst inlägg. care.
på bilderna här ovan mina någorlunda nyligen införskaffade kängor och en regning hufvudstad.